lördag 28 maj 2011

Bamses och de andras svek - tystnaden är det tydligaste ställningstagandet

När är det tänkt att Bamsetidningen ska användas? Är det när familjen där mamman för femte gången har fått åka in till vuxenpsykiatrin akut på grund av att hon försökt att ta sitt liv? Är det när pappan som lider av en djup depression och ska natta barnen och barnen mest av allt undrar var mamman är som Bamsetidningen ska plockas fram? Är det när 6-åriga Amira slutat prata? Är det då som pappa, mamma eller vuxenvärlden ska sätta sig ner och ta fram den pedagogiska och informativa berättelsen om Meles?



I debatten om Bamse är det två världar som möts: migrationsverkets bamsevärld och den verkligheten barnen möter i sin vardag. Vi socialarbetare som är med i Bryta tystnaden jobbar aktivt med utsatta grupper, däribland asylsökande barn, och möter dagligen barn som mår dåligt och som många gånger upplever en upprepad kränkning – först i deras hemländer, men sedan även i Sverige när deras fall ifrågasätts och de får avslag. Vi förstår inte på vilket sätt vi ska använda tidningen när vi kommer i kontakt med 6-åriga Amira eller de andra asylsökande barnen vi möter.



Huvudargumentet för migrationsverket och Egmont i sitt försvar kring Bamsetidningen har varit att de vill sprida information om asylprocessen till barn. ”Bamse kan informera om allt” menar Ola Andréasson vd på Bamse, och förklarar samtidigt i medierna varför man inte berättar sanningen om att det svenska flyktingmottagandet skapar desperation, självmordstankar och apati. “Sånt”, påstår han “ska man ju inte berätta om för flyktingbarn, det kan man berätta om för svenska barn”. Frågan handlar inte om att ge barn information eller inte. Myndigheter har en skyldighet att ge information, men myndigheter har en också en skyldighet att barns rättigheter inte kränks oavsett om de anses vara ”svenska” eller inte. Att förklä migrationspolitiken i Bamse är att fortsätta upprätthållandet av myten om Sverige som ett asyl- och barnvänligt land.

Det är inte fel att inge hopp eller framtidstro. Det är tvärtom bland de viktigaste uppgifterna vi som vuxna som finns runt asylsökande barn har. Men att skapa falskt hopp är något som de barnpsykologer vi har varit i kontakt med säger är det farligaste man kan göra. Genom att måla upp bilden om den lyckliga utvisningen av Meles förskönas migrationsverkets praktik vid utvisningar. Det går således inte att informera bort kränkningar av barns mänskliga rättigheter.

Ja, den här diskussionen handlar i grunden om mer än att Bamse och migrationsverket vill informera asylsökande barn. Det handlar om den svenska migrations- och asylpolitiken som misstänkliggör och som många gånger kriminaliserar asylsökande, där ansvaret för barn i, men även efter asylprocessen lyser med sin frånvaro. Annelie Kungsman Persson, projektledare för migrationsverkets Bamsetidning, i Helsingborgs dagblad skjuter som alla andra ifrån sig ansvaret genom att hänvisa till beslutande politiker i frågan om fler barn ska få uppehållstillstånd. Det som barnen ständigt får höra är att det är någon annans ansvar.

Det som förbluffar oss är att de organisationer och institutioner som ställt sig bakom tidningen - BRIS, Rädda Barnen, Röda Korset, IM och Malmö högskola - symboliserar alla att de står upp för barns rättigheter. Detta är precis samma symbol som Bamse har varit för många. Frågan kring varför ingen av dessa organisationer nu uttalar sig öppet kvarstår och vi väntar med nyfikenhet på hur de kan rättfärdiga sagan som beskrivs i migrationsverkets Bamsevärld. Det vi även nu väntar på är ett uttalande om dessa organisationer ställer sig bakom svensk migrationspolitik som den förs idag. Vi är nämligen av övertygelsen att tystnaden är det tydligaste ställningstagandet!



onsdag 18 maj 2011

Bamse – på myndigheters sida mot de små och svaga

Migrationsverkets nya information till asylsökande barn om asylprocessen är gjord i form av en Bamseserie. Denna specialtidning är ett hån som bagatelliserar varför människor flyr och söker asyl. Serien ”Bamse, Mim och Meles” handlar om två familjer: kaninfamiljen som får uppehållstillstånd eftersom deras land blivit invaderat av krokodiler och grävlingfamiljen som får avslag på sin asylansökan eftersom de ”bara” är en utsatt minoritet.


Bamse hjälper grävlingfamiljen med utvisningen och Skalman ser till så att leksakjärnvägen, som bekymrar barnet Meles mest, kommer med. Det är en berättelse med lyckligt slut med sensmoralen att asylsökande har det bättre i sina hemländer. Grävlingsföräldrarna får förstås genast jobb när de kommer tillbaka och välkomnas av släktingar som saknat dem. Det är faktiskt svårt att förstå varför de flydde överhuvudtaget?


I verkligheten finns det dock ofta ingen som möter en på andra sidan. Att asylsökande familjer, ensamstående och barn gömmer sig på grund av sin enorma skräck att utvisas, tas inte upp av Bamse. Minst av allt nämns riskerna med död, tortyr eller förföljelse som fortsätter för många.


Emellan Mims och Meles öden finns information om asylprocessen och ett uppslag om ”känslor”: ”det är bra att visa sina känslor” säger Skalman. Men i Skalmans känsloskola framgår inte att barnen många gånger har en stor skräck för att skickas tillbaka till sina hemländer eller för den delen till andra EU-länder. Länder där barnen har suttit inlåsta, varit utsatta för våld och övergrepp av myndighetspersoner. Att många av barnen är svårt traumatiserade, har suicidtankar, slutar prata eller äta framkommer inte heller som några av de känslor eller uttryck för det som barnen tvingas bära.


Myndighetspersonerna på migrationsverket framställs i serien som förstående och harmoniska. Att de professionella som socialarbetare, sjukvårdspersonal, lärare och psykologer som möter barnen många gånger saknar resurser för att på ett bra sätt kunna erbjuda barnen den hjälp de behöver nämns inte. Inte heller att gränspolisen många gånger väcker personerna som ska utvisas mitt i natten utan att de får med sig sina tillhörigheter. Att barn och vuxna låses in på förvar eller att asylsökandes berättelser och ålder ifrågasätts på ett kränkande och godtyckligt sätt finns det inte plats för i migrationsverkets Bamsevärld.


Vi hade önskat att Bamse i serien hade fått träffa några av de barn och ungdomar som sytt ihop sina munnar, som drömmer mardrömmar nätterna igenom och tappat tron på livet, eller för den delen att han inte hade förringat minoritetsgruppers upplevelser av förföljelse. Vi hade önskat att Bamse gjort mer än att stå och vinka familjen adjö och skicka med en leksaksjärnväg.

Svenska migrationsverket skickar barn till orättvisor, förföljelse och hot mot sina liv. ”Även om jag är stark kan jag inte lösa alla problem” säger världens starkaste björn och rycker på axlarna.

Bryta Tystnaden – det sociala arbetet kan vara annorlunda

Aktion mot deportation

Länkar pressklipp:
http://dagens.etc.se/debatt/bamse-sviker-små-och-svaga
http://blogg.aftonbladet.se/kulturbloggen/2011/05/bamse-och-migrationsverket
http://hd.se/inrikes/2011/05/18/bamseforlaget-moter-kritiken/
http://www.gp.se/kulturnoje/1.630085-bamse-i-omdiskuterad-roll
http://www.expressen.se/nyheter/1.2440553/nu-stormar-det-om-bamse-igen
http://svt.se/2.22620/1.2429367/bamse_har_blivit_sverigedemokrat?lid=puff_2429367&lpos=rubrik
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1472193/Bamse-har-hamnat-i-blasvader.html
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2Fkultur%2Fbamse-vd-forsvarar-flyktingserie_6175075.svd&h=03c73
http://www.svd.se/kultur/bamse-vd-forsvarar-flyktingserie_6175075.svd

onsdag 11 maj 2011

Socialt arbete i förändring, Seminare på Malmö Högskola

Tips på seminare! Socialtjänstens möte med irreguljära migranter 

av Carin Björngren Cuadra, Annika Staaf, lektorer i socialt arbete 

18 maj på Hälsa och Samhälle Sal U103, kl 14.00-16.00

http://www.mah.se/Nyheter/Kalender/?calendareventid=38753

torsdag 5 maj 2011

Dödshotade barn utvisas

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=4482322

Sveriges radio efterlyser också personal inom socialtjänst eller vården som har erfarenhet av att deras intyg inte tas på allvar av Migrationsverket. Se samma länk som ovan.

onsdag 27 april 2011

Tankar från en socialarbetare

Frustration över det snäva arbetet som vi som socialsekreterare förväntas utföra där medmänskligheten försvinner och balansen mellan sin yrkesroll och privatperson rubbas. Att blunda inför de kränkningar som personer som vi kommer i kontakt med i arbetet utsätts för är en skrämmande verklighet som vi dagligen stöter på. Acceptansen för ignorans legitimeras med att ”det är inte vårt ärende”. Så man slås ner, blundar, går hem och ifrågasätter syftet med socialt arbete (och undrar vem man själv blivit som accepterar ignoransen).

måndag 11 april 2011

Socialarbetare protesterar mot nedskärningar

Socialarbetare sätter ner foten 

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2011041 

Socialsekreterare bryter tystnaden

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2011039

Krisen slår hårt mot socialen
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20100317-2

Nyheter och tips från Aktion mot deportation

Warning to asylumseekers: Don´t go to the police!Varning till asylsökande gå inte till polisen!
http://www.aktionmotdeportation.se/post/57

Rapporter från protester mot de fortsatta utvisningarna till Irak
Stoppa avvisningarna till Irak - Debatt
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.595702-stoppa-avvisningarna-till-irak
Rättegång mot Sagåsendemonstranter | Regionala nyheter
http://svt.se/2.34007/1.2385687/rattegang_mot_sagasendemonstranter?lid=puff_2385687&;lpos=rubrik
Rättegång mot asylaktivister firades med kalas | Göteborgs Fria
http://www.goteborgsfria.nu/artikel/87607
Ny aktion vid migrationsförvar

Information för poliser som fått order att avvisa en asylsökande person från Sverige http://www.aktionmotdeportation.se/post/48

se mer på aktion mot deportations hemsida: 

www.aktionmotdeportation.se/



tisdag 5 april 2011

Nytt nätverk bildat!

Helgen 1-3 april träffades tre grupper från Stockholm, Malmö och Göteborg för att skapa ett nationellt nätverk för socialarbetare och studerande som vill kämpa för en förändring av hur det sociala arbetet ser ut idag.

På var sitt håll har en massa spännande och bra saker hänt under två års tid. Vi som socialarbetare har nu gått ihop och påbörjat ett samarbete. Det har varit en väldigt inspirerande helg där vi bytt erfarenheter och kunskap, lärt känna varandra och planerat framtida gemensamma aktioner, kampanjer och utåtriktat material. Vi kommer fortsätta att träffas och planerar ett nytt stort möte till hösten. Vi vill växa som nätverk och söker kontakt med socialarbetare och studenter på andra orter.

Utrymmet för kritik och förändring finns varken inom utbildningen, politiken eller på våra arbetsplatser. Socialarbetare möter dagligen de människor som på olika sätt drabbas av samhälleliga orättvisor och förväntas att lösa dessa på ett individplan och tvingas många gånger fungera som stötdämpare för att minska de reella konflikterna som finns. Genom detta upprätthåller vi de rådande strukturer som finns utan att kunna påverka de faktiska problemen. Ett uppdrag som är omöjligt när vi ser dem vi möter i arbetet som våra uppdragsgivare.

Vi upplever att socialarbetare ofta är tysta i samhällsdebatten. Det finns ett utrymme och behov av att agera, göra sig hörda och problematisera det sociala arbetets osynliggjorda konflikter – vi tänker ta det!

/SFSA- Socialarbetare För Social Aktion Göteborg, Bryta tystnaden – Det sociala arbetet kan vara annorlunda Malmö, Stockholms Syndikalistiska Socialarbetare

onsdag 30 mars 2011

Stöduttalande för lärarstrejk i Björkbacken

Måndagen den 28:e mars gick lärarna på SIS-institutionen Björkbacken ut i strejk. Bakgrunden var att arbetsgivaren ville att de skulle börja arbeta som andra anställda, med fem veckors semester och utan extra ledigheter kring helgdagar såsom lärares avtal föreskriver. De skulle dock fortsätta att arbeta 45 timmar i veckan, vilket lärare gör för att arbeta in sitt sommarlov.

Under 2010 uppmärksammade flera medier att barn som Socialtjänsten placerar i HVB-hem inte får samma möjligheter till utbildning som andra barn. SIS är Statens Institutionsstyrelse, som bland annat ansvarar för de låsta behandlingshem där barn som omhändertagits enligt LVU (Lagen om Vård av Unga) vårdas. Dessa barn hör till de som har allvarligast problematik inom Socialtjänstens barnavård och omhändertas mot sin egen och/eller föräldrarnas vilja. Det är därför extra viktigt att de får en god kvalitet på sin vård och behandling. Deras möjligheter till utbildning är avgörande för deras återanpassning till samhället efter institutionsplaceringen.

Att kräva att lärare ska arbeta fem timmar övertid i veckan, utan andra förmåner eller kompensation, är att försämra yrkesgruppens arbetsvillkor, men innebär även en försämring av kvaliteten på ungdomarnas utbildning. Utmattningssymtom, stress och sjukskrivningar är vanliga både bland lärare och socialarbetare, men betraktas ofta av kommunala och statliga arbetsgivare som en naturlig del i arbetsprocessen. En medarbetarenkät på Björkbacken visar just höga stressnivåer hos lärarna. I slutändan är det de barn som hör till samhällets utsatta grupper som drabbas mest.

Vi protesterar mot det godtyckliga beslutet att i strid mot lärarnas avtal kräva ökade arbetsinsats utan kompensation. Kampen för ett rättvisare samhälle börjar i kampen om rättvisa arbetsförhållanden.

Stockholms Socialarbetarsyndikat ger sitt stöd till strejken i Björkbacken.

måndag 14 mars 2011

Papperslösa kvinnor i Göteborg får rätt till skydd på kvinnojour!

http://aintiawomankampanjen.wordpress.com/2011/01/23/papperslosa-kvinnor-i-goteborg-far-ratt-till-skydd-pa-kvinnojour/

Socialtjänsten och papperslösa

Det senaste året har situationen för de ensamkommande flyktingbarnen uppmärksammats mer i den offentliga debatten och vi ser också hur socialarbetare och andra yrkesgrupper har agerat i solidaritet med barn som hotas att skickas tillbaka till ett annat europeisk land enligt Dublinförordningen. Motståndet mot den rådande flyktingpolitiken syns mer i andra yrkesgrupper än bland socialarbetare. Kamp för papperslösas rätt till vård, rätten till skolgång och fackliga rättigheter har drivits av läkare, vårdpersonal, asylrättsaktivister och fackföreningar. En kamp för att en persons legala status inte ska påverka rätten till grundläggande mänskliga rättigheter.

Inom det sociala arbetet ser det annorlunda ut, även om det finns stora skillnader för svenska medborgare, asylsökande eller papperslösa inom de övriga områdena så förs knappt diskussionen om papperslösa inom socialtjänsten. Denna problematik gäller också ensamkommande flyktingbarn varav många avviker vid besked om överföring enligt Dublinförordningen.

Vad händer med de barn som avviker?

I Sverige tror man att det idag lever mellan 10 000 till 50 000 personer utan uppehållstillstånd. Av de är 2-3000 barn som lever som papperslösa. Då det är svårt att föra någon statistik över hur många som så är det ingen som vet det faktiska antalet. En osäker bostadssituation, begränsad tillgång till sjukvård och ett dåligt psykiskt mående är vanligt bland både vuxna och barn.

Flera av de barn som hotas av utvisning avviker och går under jorden. Det är ingen som faktiskt vet vart dessa barn tar vägen. Några antas leva kvar i Sverige, andra flyr vidare till ett annat europeiskt land och lever många gånger som hemlösa. Det finns en stor risk att barn som lever gömda utsätts för trafficking, människohandel, lever som hemlösa och utsätts för våld av kränkningar av bland annat polis. Det är barn som lever under stor fattigdom och många av de snurrar runt i Europa rättslösa.

För ett tag sen uppmärksammades det igen av media att många barn försvinner från boenden för ensamkommande barn. Fokus var på att många av de barn som lever under utvisningshot avviker och att myndigheterna inte tar sitt ansvar och därmed riskerar barn att utnyttjas, att barnen riskerade utvisning om de var i kontakt med myndigheter som exempelvis gränspolisen eller Migrationsverket diskuterades inte. Inte heller diskuterades att de barn som avviker av rädsla för att utvisas många gånger riskerar samma saker som det varnas för att de kan vara utsatta i Sverige. Problemet tycks vara störst på grund av att det händer här. Frågan om varför barn och vuxna avviker tycks vara ett mindre problem.

Vad gäller inom socialtjänsten?

Enligt Socialtjänstlagen har socialtjänsten ett ansvar för alla som vistas i kommunen. Både JO och socialstyrelsen menar att detta gäller alla också de som avvikit från ett utvikningsbeslut. Trots detta är det oklart vad som egentligen gäller.

Barn som far illa kan omhändertas enligt SoL eller LVU men kan under denna tid fortfarande utvisas. 2009 gjordes en undersökning om hur socialtjänsters kontakt med papperslösa ser ut i olika kommuner. Flera av de kommuner som blev tillfrågade att delta valde att inte vara med. Bland de 140 kommuner som deltog kom det fram att hanteringen ser olika ut. Endast i få kommuner fanns det riktlinjer om hur socialtjänsten ska agera i ärende med papperslösa. I 50 av kommunerna ansågs det att socialtjänsten hade skyldighet att kontakta polis.

Karin Östling som försökt utreda vad som gäller inom socialtjänsten och hur praktiken skulle kunna se annorlunda ut för framför allt barn visar på de hinder som finns för att barn i praktiken ska få den hjälp de är i behov av. I sin C-uppsats "Socialtjänsten och barn till irreguljära immigranter"tar hon upp att de hinder som finns främst handlar om sekretessen och att de flesta socialkontor inte har någon erfarenhet av att möta papperslösa. Detta skapar en rädsla att söka hjälp hos myndigheterna framför allt på grund av underrättelseskyldigheten som finns inskriven i lagen och risken att därmed bli utvisad.

I Utlänningslagen, 17 kap 1§ står det att socialtjänsten måste lämna ut uppgifter då polis, säkerhetspolis, Migrationsverket eller migrationsdomstolen begär det. Socialtjänsten får inte lämna ut uppgifter på eget initiativ. Den andra sekretess brytande lagen finns i Utlänningsförordningen, 7 kap. 1§. Där står det att första gången en socialnämnd vidtar en åtgärd med utlänningar som inte har sökt uppehållstillstånd, så ska de meddela polisen. De ska också uppmana personerna ifråga att söka uppehållstillstånd.

Karin Östling menar att detta inte innebär att socialtjänsten ska ringa polisen så fort de har gjort en insats och att det faktiskt går att göra olika tolkningar av begreppet ”utlänning” som inte har ansökt om uppehållstillstånd. Hon menar att antingen går det att tolka som att Socialnämnden ska kontakta polisen om det handlar om en person som håller sig undan en avvisning. Den andra tolkningen som det också finns stöd för i lagkommentarer innebär att socialtjänsten endast är skyldig att kontakta polis i fall det rör sig om en person som aldrig ansökt om asyl inte i de fall det rör sig om personer som fått avslag på sin asylansökan. Grunden för detta och som också var syftet med socialtjänstens underättelseskyldighet var att socialtjänsten skulle uppmana människor att söka asyl.

I den panel debatt som hölls i Göteborg av Socialarbetare för Social Aktion togs det upp att anställda inte har någon skyldighet att ringa och underrätta. Det ska måste göras en menprövning om huruvida uppgifterna ska lämnas ut eller inte och att det ytterst handlar om frågor som terrorism eller hot mot rikets säkerhet. Vidare togs det upp att trots att Utlänningsförordningen paragraf om anmälningsplikt så ska SoL och sekretesslagen gå före då de är lagar och lag går före förordning och att det inte finns någon skyldighet att anmäla heller i Utlänningslagen.


Papperslösa får ingen hjälp
Rädslan för att söka kontakt med myndigheter på grund av risken för utvisning och att socialarbetare tolkar lagen på olika sätt eller inte har någon kunskap om hur de ska möta papperslösa gör att människor inte får de stöd de behöver. Det finns stora risker med när det socialarbetet och socialtjänsten blir en del av att personer utvisas eller att deras mänskliga rättigheter kränks.

Likande problematik tas upp av Kampanjen Ain´t I a Women som driver frågan om papperslösa kvinnors rätt till skydd. Kvinnor som lever utan papper vågar inte kontakta socialtjänsten av rädsla för att utvisas. Vissa kvinnojourer tar inte emot papperslösa kvinnor då de menar att deras verksamhet är endast till kvinnor som är folkbokförda där. De kvinnojourer som får bidrag från kommunen eller betalt för de platser de har på det sätt gör att kvinnor som är papperslösa utesluts. Många kommuner hänvisar också till frivillig organisationer.

Diskussion om att människors legala status inte ska påverka deras rättigheter måste föras upp inom alla områden och också bli levande inom det sociala arbetet. Hur kan vi ena dagen ha ansvar för att skapa god levnadsförhållanden och ge trygghet till barn som nästa dag är utelämnad till att igen klara sig själva eller neka en kvinna i behov av skydd mot våld.

Barns och vuxnas mående och möjlighet till återhämtning och rehabilitering från traumatiska upplevelser är starkt kopplade till möjligheten till en trygg social miljö. Varför ska vi som socialarbetare godta att personer som inte har ett svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd inte får leva tryggt med tak över huvudet eller ifråga om barn med vuxna runtom som kan stötta barnet? Varför ska vi godta att personer som bara för att de föddes i ett annat land eller som inte får sina asylskäl prövade i Sverige inte får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda?



För mer info se:

Socialstyrelsen - Sammanfattning och Social rapport 2010 – en översikt

http://socialförsäkringssystem/

Kampanjen Ain´t I a Women

Östling, K. Socialtjänsten och barn till irreguljära immigranter - en rättsvetenskaplig undersökning Stockholms Universitet.


tisdag 1 februari 2011

Socialarbetare för social aktion: ”De som inte ges utrymme finns inte!”

Socialarbetare för social aktion (SFSA) är ett nätverk bestående av yrkesaktiva och studenter och utifrån våra erfarenheter vill vi ge en replik på debattartikeln ”Dags för socialarbetare att ta ton i samhällsdebatten”. Vi håller med författarna om att socialarbetarkåren måste ta större plats i samhällsdebatten, men vi ser också att det finns tydliga faktorer som hindrar detta.




Som socionomstudent får man tidigt lära att inte ifrågasätta. Under utbildningen lär vi oss hur sociala problem uppstår och hur de åtgärdas, men detta utan något maktperspektiv. Det finns ingen kultur av att diskutera rådande perspektiv, det gäller snarare att hålla sig inom ramen för den förståelse som uttrycks av föreläsare. Detta trots att utbildningen av universitetet presenteras som en övning i kritiskt tänkande och reflektion.



Vi är nog alla överens om att grunden till att bli en kritiskt tänkande yrkesarbetande läggs under utbildningstiden, och det är därför skrämmande hur lågt diskussionsklimatet vid universitetet är. Till skillnad från debattartikelförfattarna tycker inte SFSA att det är konstigt att den svenska socialarbetarkåren är tysta. Vi har alla skolats in i en tradition av tystnad och denna upprätthålls efter utbildningen av arbetsgivare och politiker.



Våra personliga erfarenheter som nätverk och studenter är att engagemang och kritiskt tänkande bemöts med motstånd från Universitetets sida. Under de två år som SFSA varit verksamma i Göteborg har skolans ledning inte velat föra en dialog eller samarbeta, då de menar att de redan samarbetar med studenter via kåren. Göteborgs universitet har heller inte givit SFSA möjlighet att boka lokaler inför de panelsamtal rörande aktuella sociala problem som arrangerats av nätverket och affischer inför dessa arrangemang har tagits ner.



Att ett nätverk som vill ifrågasätta, förändra och förbättra dialog och utförande i det sociala arbetets fält inte ses som en tillgång på ett universitet som säger sig vilja främja utveckling och folkbildning är minst sagt förvånande. Vi ser detta agerande från skolans sida som en del av det större system som universitetet utgör, där demokrati och delaktighet inte är några ledord för verksamhet (vilket framkommer tydligt med mängder av exempel i Arbetsmiljöbarometern från 2008).



Som socialarbetare kommer man att utföra praktiskt socialt arbete, och möta en verklighet som är allt annat än enkel. Snarare är det en verklighet med många dilemman och i vilken man som socionom oftast är försatt i en situation utan tid, resurser eller makt nog att hjälpa på det sätt man skulle vilja. Dessa arbetsvillkor är ett effektivt sätt att tysta socialarbetare som annars skulle kunna ha en betydande position i samhällsdebatten.



Utifrån detta finner vi det magstarkt att som universitetslärare efterfråga kritiskt tänkande socialarbetare som gör sina röster hörda. Skapa bättre förutsättningar för socialarbetare att redan under utbildning utöva sitt kritiska tänkande, och fördela samhällets resurser så att deras röster inte tystas av arbetslivets hårda villkor.



Socialarbetare för social aktion, Göteborg.

fredag 14 januari 2011

Protestera mot massutvisningarna till Irak

Socialarbetare för Social Aktion -SFSA har beslutat att ansluta sig till det nybildade nätverket Aktion mot Deportation som bildats i Göteborg med anledning av de massavvisningar till Irak som pågår just nu. Nätverket är starkt kritiskt till hur Sverige tolkar situationen i Irak och till det sätt som avvisningarna sker på. Polisrapporter vittnar om att man under rapporter använder sig av diverse olika tvångsmetoder som går att läsa mer om i länkarna nedan. Aktion mot Deportation kräver att avvisningarna omedelbart stoppas, just nu avvisas personer som fruktar för sina liv. Situationen i Irak är på sina håll mycket orolig och FN-organet UNHCR har protesterat mot att Sverige trots detta fortsätter avvisningarna med chartrade plan till Irak.

Nästa avvisning till Irak planeras till den 19 januari och i måndags rymde 5 personer från Migrationsverkets förvar i Kållered utanför Göteborg. I onsdags inledde dessutom 15 personer på förvaret en hungerstrejk i protest mot den stundande avvisningen. Nätverket Aktion mot Deportation har skickat ut ett pressmeddelande som kräver att avvisningarna omedelbart stoppas, det är krav som vi i SFSA ställer oss bakom.

Mer om avvisningarna och hungerstrejken:

Polisrapporter om avvisningarna:


Mer om SFSA:

torsdag 13 januari 2011

Papperslösa kvinnors rätt till plats på kvinnojour – beslut i Göteborg om en vecka

På onsdag 19 januari tar Göteborgs kommunstyrelse upp motionen om papperslösa kvinnors rätt till plats på kvinnojour. Handläggare i Göteborgs stadsdelsnämnder som fått yttra sig benämner papperslösa som ”icke-existerande” människor och hänvisar till reglerad invandring för att slippa ansvar för papperslösa kvinnor som behöver plats på kvinnojour.
Se: http://aintiawomankampanjen.wordpress.com/nyheter/

Fortsatt kritik från Socialstyrelsen

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/lomma/article1352109/Kritik-for-saknade-vardplaner.html

tisdag 4 januari 2011

Åldersbedömning

Bryta tystnaden har kommit i kontakt med barn, gode män, boendepersonal och andra i barnens kontaktnät som blivit uppskrivna i ålder i ett annat land inom EU. Med anledning av detta vill vi dela med oss med lite information kring detta och vad som kan göras för dessa barn och ungdomar.

Bryta Tystnaden har kommit i kontakt med fler barn som blivit uppskrivna i ålder i andra EU-länder där landets Migrationsverk har använt sig av tand- eller skelettröntgen för att åldersbestämma barnet. Att använda sig av enbart tand- och skelettröntgen ger inte på långt håll en rättvis ålder och metoden används därför inte frånkopplad en helhetsbedömning i Sverige. Ungdomar utvecklas olika och någon som befinner sig i åldern 15-17 år kan ge ett resultat på 25 år. På samma sätt finns det vuxna som blivit nedskrivna från 23-24 år till 16-17 år. Det finns alltså inte någon rättssäkerhet i metoden.

Men även om barnets asylärende fortsätter att handläggas i Sverige i enlighet med en minderårig uppstår problemet när barnet blivit uppskriven i ett annat land. Detta för att svenska Migrationsverket alltid går på det första landets bedömning om det inte är uppenbart att personen är under 18 år samt att alla länder som ratificerat Dublinförordningen förväntas göra rättssäkra bedömningar. Ofta görs då en så kallad tjänsteanteckning av handläggaren att barnet troligtvis är över 18 år. En sådan tjänsteanteckning går inte att överklaga då det inte är ett fattat beslut. Åldern är alltså inte ändrad i det svenska systemet men man litar på det första asyllandets bedömning om åldern och barnet kan därför överföras trots att det finns bevis i form av ett avvisningsbeslut eller överhängande risk att det avvisas till det land från vart de flytt. Även om Sverige inte kan avvisa minderåriga till ett land där man inte kan hitta föräldrar, någon annan anhörig eller institution som kan sörja för barnet, så gör vi det ändå genom tredje land. Alltså blir det förödande när svenska Migrationsverket inte problematiserar eller ifrågasätter rättssäkerheten i bedömningen av ungdomens ålder.

När man kommer i kontakt med ett barn i den här situationen finns det vägar att gå. Inför en överklagan kan man exempelvis ta kontakt med någon av de barnläkare som kritiskt utför ålderbedömning utifrån Socialstyrelsens riktlinjer. Enligt socialstyrelsen är det endast barnläkare med specialkompetens som kan utföra en åldersbedömning och en sådan gör till största del bedömningen utifrån samtal med barnet, men tittar även på de röntgenbilder som tagits i det första asyllandet. På så sätt kan ett seriöst och tungt vägande intyg skrivas av legitimerad barnläkare som kan användas i överklagan, om barnläkaren anser att barnet bör betraktas som barn. Detta ska naturligtvis endast utföras om barnet själv vill det eftersom det lätt kan kännas som ett övertramp i den egna integriteten. Det är barnets god man som kan ansöka om att få utföra en åldersbedömning.

Om barnet inte vill göra en åldersbedömning får den som skriver överklagan ta med information om åldersbedömningens godtycklighet där källor kan hämtas från bland annat Socialstyrelsens allmänna råd gällande medicinsk åldersutredning.

Det är även viktigt att komma ihåg att en ungdom som varit på flykt i ett eller flera år inte beter sig som en ungdom i samma ålder som inte har samma erfarenheter i bagaget. Någon som har tvingats ta hand om sig själv, ta avgörande beslut och rest genom många länder har inte upplevt det som kallas en ”normal uppväxt” i Sverige. Alltså är det inte konstigt att dessa barn och ungdomar resonerar och för sig på ett mognare sätt än det många är vana vid att se tonåringar i Sverige göra. För att kunna bemöta barn och ungdomar i den här situationen måste vi se bortom allt det vi ser som normalt beteende men framför allt att lita och tro på deras berättelser.





Kritik mot transitboende och Attendo Care

Medicinhantering på Attendo Care
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1344444/Piller-istallet-for-samtal.html

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1344659/Ingen-komtroll-pa-medicinerna.html

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1344658/Ungdomarna-far-sjalva-ta-ur-ladan.html

Kritik från gode män

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1326320/Gode-man-Allt-sopades-under-mattan.html

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1326314/Flyktingbuss-korde-ifran-nedkylda-barn.html 

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1326316/Attendo-Inget-misstag-fran-var-sida.html

Barnen får fel hjälp
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1284626/Barnen-far-fel-hjalp.html