Tankar från en socialarbetare

Frustration över det snäva arbetet som vi som socialsekreterare förväntas utföra där medmänskligheten försvinner och balansen mellan sin yrkesroll och privatperson rubbas. Att blunda inför de kränkningar som personer som vi kommer i kontakt med i arbetet utsätts för är en skrämmande verklighet som vi dagligen stöter på. Acceptansen för ignorans legitimeras med att ”det är inte vårt ärende”. Så man slås ner, blundar, går hem och ifrågasätter syftet med socialt arbete (och undrar vem man själv blivit som accepterar ignoransen).