måndag 14 mars 2011

Socialtjänsten och papperslösa

Det senaste året har situationen för de ensamkommande flyktingbarnen uppmärksammats mer i den offentliga debatten och vi ser också hur socialarbetare och andra yrkesgrupper har agerat i solidaritet med barn som hotas att skickas tillbaka till ett annat europeisk land enligt Dublinförordningen. Motståndet mot den rådande flyktingpolitiken syns mer i andra yrkesgrupper än bland socialarbetare. Kamp för papperslösas rätt till vård, rätten till skolgång och fackliga rättigheter har drivits av läkare, vårdpersonal, asylrättsaktivister och fackföreningar. En kamp för att en persons legala status inte ska påverka rätten till grundläggande mänskliga rättigheter.

Inom det sociala arbetet ser det annorlunda ut, även om det finns stora skillnader för svenska medborgare, asylsökande eller papperslösa inom de övriga områdena så förs knappt diskussionen om papperslösa inom socialtjänsten. Denna problematik gäller också ensamkommande flyktingbarn varav många avviker vid besked om överföring enligt Dublinförordningen.

Vad händer med de barn som avviker?

I Sverige tror man att det idag lever mellan 10 000 till 50 000 personer utan uppehållstillstånd. Av de är 2-3000 barn som lever som papperslösa. Då det är svårt att föra någon statistik över hur många som så är det ingen som vet det faktiska antalet. En osäker bostadssituation, begränsad tillgång till sjukvård och ett dåligt psykiskt mående är vanligt bland både vuxna och barn.

Flera av de barn som hotas av utvisning avviker och går under jorden. Det är ingen som faktiskt vet vart dessa barn tar vägen. Några antas leva kvar i Sverige, andra flyr vidare till ett annat europeiskt land och lever många gånger som hemlösa. Det finns en stor risk att barn som lever gömda utsätts för trafficking, människohandel, lever som hemlösa och utsätts för våld av kränkningar av bland annat polis. Det är barn som lever under stor fattigdom och många av de snurrar runt i Europa rättslösa.

För ett tag sen uppmärksammades det igen av media att många barn försvinner från boenden för ensamkommande barn. Fokus var på att många av de barn som lever under utvisningshot avviker och att myndigheterna inte tar sitt ansvar och därmed riskerar barn att utnyttjas, att barnen riskerade utvisning om de var i kontakt med myndigheter som exempelvis gränspolisen eller Migrationsverket diskuterades inte. Inte heller diskuterades att de barn som avviker av rädsla för att utvisas många gånger riskerar samma saker som det varnas för att de kan vara utsatta i Sverige. Problemet tycks vara störst på grund av att det händer här. Frågan om varför barn och vuxna avviker tycks vara ett mindre problem.

Vad gäller inom socialtjänsten?

Enligt Socialtjänstlagen har socialtjänsten ett ansvar för alla som vistas i kommunen. Både JO och socialstyrelsen menar att detta gäller alla också de som avvikit från ett utvikningsbeslut. Trots detta är det oklart vad som egentligen gäller.

Barn som far illa kan omhändertas enligt SoL eller LVU men kan under denna tid fortfarande utvisas. 2009 gjordes en undersökning om hur socialtjänsters kontakt med papperslösa ser ut i olika kommuner. Flera av de kommuner som blev tillfrågade att delta valde att inte vara med. Bland de 140 kommuner som deltog kom det fram att hanteringen ser olika ut. Endast i få kommuner fanns det riktlinjer om hur socialtjänsten ska agera i ärende med papperslösa. I 50 av kommunerna ansågs det att socialtjänsten hade skyldighet att kontakta polis.

Karin Östling som försökt utreda vad som gäller inom socialtjänsten och hur praktiken skulle kunna se annorlunda ut för framför allt barn visar på de hinder som finns för att barn i praktiken ska få den hjälp de är i behov av. I sin C-uppsats "Socialtjänsten och barn till irreguljära immigranter"tar hon upp att de hinder som finns främst handlar om sekretessen och att de flesta socialkontor inte har någon erfarenhet av att möta papperslösa. Detta skapar en rädsla att söka hjälp hos myndigheterna framför allt på grund av underrättelseskyldigheten som finns inskriven i lagen och risken att därmed bli utvisad.

I Utlänningslagen, 17 kap 1§ står det att socialtjänsten måste lämna ut uppgifter då polis, säkerhetspolis, Migrationsverket eller migrationsdomstolen begär det. Socialtjänsten får inte lämna ut uppgifter på eget initiativ. Den andra sekretess brytande lagen finns i Utlänningsförordningen, 7 kap. 1§. Där står det att första gången en socialnämnd vidtar en åtgärd med utlänningar som inte har sökt uppehållstillstånd, så ska de meddela polisen. De ska också uppmana personerna ifråga att söka uppehållstillstånd.

Karin Östling menar att detta inte innebär att socialtjänsten ska ringa polisen så fort de har gjort en insats och att det faktiskt går att göra olika tolkningar av begreppet ”utlänning” som inte har ansökt om uppehållstillstånd. Hon menar att antingen går det att tolka som att Socialnämnden ska kontakta polisen om det handlar om en person som håller sig undan en avvisning. Den andra tolkningen som det också finns stöd för i lagkommentarer innebär att socialtjänsten endast är skyldig att kontakta polis i fall det rör sig om en person som aldrig ansökt om asyl inte i de fall det rör sig om personer som fått avslag på sin asylansökan. Grunden för detta och som också var syftet med socialtjänstens underättelseskyldighet var att socialtjänsten skulle uppmana människor att söka asyl.

I den panel debatt som hölls i Göteborg av Socialarbetare för Social Aktion togs det upp att anställda inte har någon skyldighet att ringa och underrätta. Det ska måste göras en menprövning om huruvida uppgifterna ska lämnas ut eller inte och att det ytterst handlar om frågor som terrorism eller hot mot rikets säkerhet. Vidare togs det upp att trots att Utlänningsförordningen paragraf om anmälningsplikt så ska SoL och sekretesslagen gå före då de är lagar och lag går före förordning och att det inte finns någon skyldighet att anmäla heller i Utlänningslagen.


Papperslösa får ingen hjälp
Rädslan för att söka kontakt med myndigheter på grund av risken för utvisning och att socialarbetare tolkar lagen på olika sätt eller inte har någon kunskap om hur de ska möta papperslösa gör att människor inte får de stöd de behöver. Det finns stora risker med när det socialarbetet och socialtjänsten blir en del av att personer utvisas eller att deras mänskliga rättigheter kränks.

Likande problematik tas upp av Kampanjen Ain´t I a Women som driver frågan om papperslösa kvinnors rätt till skydd. Kvinnor som lever utan papper vågar inte kontakta socialtjänsten av rädsla för att utvisas. Vissa kvinnojourer tar inte emot papperslösa kvinnor då de menar att deras verksamhet är endast till kvinnor som är folkbokförda där. De kvinnojourer som får bidrag från kommunen eller betalt för de platser de har på det sätt gör att kvinnor som är papperslösa utesluts. Många kommuner hänvisar också till frivillig organisationer.

Diskussion om att människors legala status inte ska påverka deras rättigheter måste föras upp inom alla områden och också bli levande inom det sociala arbetet. Hur kan vi ena dagen ha ansvar för att skapa god levnadsförhållanden och ge trygghet till barn som nästa dag är utelämnad till att igen klara sig själva eller neka en kvinna i behov av skydd mot våld.

Barns och vuxnas mående och möjlighet till återhämtning och rehabilitering från traumatiska upplevelser är starkt kopplade till möjligheten till en trygg social miljö. Varför ska vi som socialarbetare godta att personer som inte har ett svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd inte får leva tryggt med tak över huvudet eller ifråga om barn med vuxna runtom som kan stötta barnet? Varför ska vi godta att personer som bara för att de föddes i ett annat land eller som inte får sina asylskäl prövade i Sverige inte får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda?



För mer info se:

Socialstyrelsen - Sammanfattning och Social rapport 2010 – en översikt

http://socialförsäkringssystem/

Kampanjen Ain´t I a Women

Östling, K. Socialtjänsten och barn till irreguljära immigranter - en rättsvetenskaplig undersökning Stockholms Universitet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar