I Stockholm träffas det nystartade nätverket ”Stockholms Syndikalistiska Socialarbetare” en gång i månaden för att hitta gemensamma strategier i vår yrkesutövning. På träffen i september diskuterades socialarbetarens roll och funktion i samhället. Hur skulle ett radikalt socialt arbete kunna se ut och vad behöver vi göra för att kunna arbeta på det sättet?
Oavsett om vi arbetar på myndighet eller i behandling präglas det sociala arbetet av ett ständigt resursunderskott. Vi stressar och försöker göra så mycket som möjligt av så lite resurser som möjligt. Kollegor som har varit med länge berättar om nedskärningarna på 90-talet och hur verksamheterna egentligen aldrig har återhämtat sig. Någon gång då slutade det sociala arbetet att vara samhällsinriktat, inspirerat och på klientens sida.
På mötet i SAC:s lokal en onsdagskväll målade vi upp en ganska deprimerande bild av vårt eget arbete. Vår samhällsfunktion är att bära upp och sprida vissa normer, att kontrollera den delen av befolkningen som avviker från normen och att genom individualiserad behandling, diagnoser och stigmatisering försöka bota något som vi vet orsakas av strukturella problem. Vi arbetar med symptomlindring, att smälta ner toppen av isberget så att det inte syns. Vi vet dock att det under vattenytan ligger kvar ett stort block av samhällsproblem som orsakar smärta, men som det inte är vårt avtalsenliga uppdrag att angripa. Vi ska ansvara för vår del av det snuttifierade arbetet och inte gå utöver vår yrkesroll, inte komma för nära eller bli för engagerade, då det direkt betraktas som oprofessionellt.
Det vi tänkte oss när vi sökte in till Socialhögskolan och det vi fortfarande har ambitionen att göra, är att bidra till en samhällsförändring, istället för att bara lindra symptomen. Vi vill inte ge bistånd och välgörenhet – tvärtom vill vi att våra klienter inte ska behöva oss. Det vi kan göra är att bidra med information och verktyg som kan underlätta för människor att förändra sin egen situation. Vi vänder oss emot de extremt individualiserade arbetsformerna. Socialt arbete är inte tänkt att vara terapi eller medicin, utan snarare ett samhällsinriktat arbete som strävar efter att förbättra situationen för grupper av människor i olika sammanhang. De som är berörda ska vara involverade och processen sker parallellt på individplan och strukturellt. Vi är inte experter på andra människors liv. Vi har varken magiska trollstavar eller tabletter som kan bota problem som t ex orättvisa tolkningar av utlänningslagen eller ökade klassklyftor i samhället. Vi ser varje dag att vi endast täpper till luckorna i systemet, istället för att erkänna de verkliga problemen. Det räcker inte att ha fler socialsekreterare eller boendestödjare på ett boende. Vi behöver i grunden reformera uppdraget så att det är anpassat efter behovet år 2010.
Vår målsättning bör vara:
- Ökat inflytande för klienterna med fler forum för dem att själva eller tillsammans formulera sina behov och önskemål.
- Minskad myndighetsutövning och tvång.
- Höjd medvetenhet inom yrkeskåren kring förtryckande strukturer såsom sexism, rasism och maktutövande.
- Utveckling av metoder för socialarbetare att arbeta med empowerment och hjälp till självhjälp.
- En ständigt levande diskussion kring vilka normer och värderingar som ska ligga till grund för det sociala arbetet.
- Stärka vår egen roll och position i förhållande till samhället, så att vikten av det sociala arbetet blir tydligt och speglar sig i resursfördelningen i budgetar.
Det finns säkert tusentals socialarbetare i landet som tänker ungefär i dessa banor. Bara det faktum att det samtidigt startas liknande initiativ i Malmö och Stockholm, utan vetskap om varandra, tyder på att behovet finns. Socialt arbete är något vackert som vi ska känna stolthet över att ha som yrkespraktik. Vi bör ha det i åtanke när vi löneförhandlar, när vi har personalmöten, handledning och temadagar och framförallt när vi möter våra klienter. Vi ska inte vara en av de yrkesgrupper där det förekommer mest utbrändhet! Vi ska hitta vägar för att kanalisera vårt engagemang och samtidigt få energi och inspiration inom en organisation som drivs av grundvärderingar som vi kan stå för. Det är vi som avgör på vilket sätt vi vill arbeta och det är vi som sätter gränserna för oss själva. Därför är det så viktigt att vi är organiserade och stärker varandra. Tillsammans kan vi skapa den yrkeskår som vi vill vara del av och utvecklas i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar