Attendo (don't) care
Attendo gör ett uruselt jobb med att ta hand om de ensamkommande flyktingbarnen på deras boenden. Det de har misslyckats allra främst med är att tillgodose barnens behov av en trygg bostad. På det boendet där jag jobbar har personalstyrkan dragits ner från att först ha varit fyra till den nuvarande siffran två per skift. Beroende på hur många ungdomar som bor på boendet varierar siffran ibland. Hur det är att jobba två stycken på 20 ungdomar är nog inte så svårt att klura ut, men det som gör en mest upprörd är hur ungdomarna blir drabbade av Attendos oprofessionella arbetssätt.
Bristen på personal drabbar de här ungdomarna på flera olika sätt. För det första skapar det en stress bland personalen som gör att man knappt hinner bry sig om ungdomarna. Man kommer till jobbet, har ett avlösningssamtal med dem som jobbat det senaste dygnet och sedan planeras körningar samt kontorsarbete. Här finns ingen som helst tid att prata med ungdomarna, hjälpa de med läxor, umgås eller ens märka av om någon mår dåligt just den dagen. Ju mer tiden har gått på det här jobbet desto mer har jag insett vad vår roll som anställda hos Attendo är, nämligen att fungera som en inredning i huset, som maskiner. Ungdomarna förväntas inte ta vår tid mer än att vi bara ger dem praktisk hjälp i form av körningar till och från sjukvård. Vi förväntas inte sitta ner och prata med ungdomarna eller hjälpa dem med sådant de kommer och ber oss om. Detta leder självklart till att det blir väldigt svårt att fånga upp när någon mår dåligt. Många konflikter på boendet mellan ungdomar och ibland även personalen hade kunnat minskas drastiskt om man hade haft fler anställda på plats, just genom att man hade varit mer vaksam och inte som det är i dagsläget, sitter på kontoret och gör massa kontorssysslor. Vi talar inte om några orimliga summor, det räcker med att man tittar på andra boenden som drivs av kommunen eller andra företag. Där finns det inte ett enda boende som tillåter att man jobbar med så få anställda på så många ungdomar. Och resultatet av de här sjuka arbetsvillkoren syns även på irritationen som finns från personalens sida gentemot ungdomarna. Allt för ofta tar personalen ut sin ilska och frustration, som skapas just genom stressen, på ungdomarna, istället för att rikta den mot det faktiska problemet, nämligen Attendo och de usla arbetsvillkoren. Många anställda talar illa om flera ungdomar som kräver mer tid eller uppmärksamhet, det pratas ofta bland personalen om att ungdomarna ljuger eller spelar spel. Den här negativa synen har skapats till följd av att de anställda känner sig missnöjda med sättet de blir behandlade. Det säger sig självt: resultatet av att ha nöjda medarbetare är att de gör ett bra jobb och samma gäller självklart i det motsatta. Så länge Attendo inte ger sina anställda bra arbetsvillkor, med bland annat fler anställda per ungdomar, så kommer dessa barn blir utsatta för negligering från de anställdas håll. Hur mycket jag än har velat ge mer av min tid, hinna sitta ner en stund, prata och se vad det finns för behov bland barnen osv. så finns det aldrig tid för att ordna med sådant.
Något annat som har varit helt uselt sedan boendet öppnade är maten. De anställda har flera gånger framfört klagomål på att maten är alldeles för smaklös men främst av allt näringslös. Allt för ofta har det hänt att maten inte räcker till och då har vissa inte kunnat äta sig mätta. Detta har lyckligtvis blivit förbättrat men kvaliteten på maten är fortfarande otroligt skamlig. Det används alldeles för mycket olja, sallad består till största del av isbergsallad, grytorna är dåligt tillagade med lite näringsämnen. För en som jobbar där heltid är detta påfrestande, man får knappt någon energi av maten. För ungdomarna som måste äta detta varje dag är det helt oacceptabelt. Men som så många gånger förr när klagomål har förts fram av de anställda eller ungdomarna för den delen så händer det inte något. Vi har från dag ett haft samma matleverantör, fastän att de inte sköter sig bra och har fått en lång lista med klagomål. Som någon av mina kollegor räknade ut så tjänar den restaurangen enorma summor på att leverera mat till boendet, och den chefen som valt att anlita det företaget och fortsatt gett de i uppdrag att laga maten till boendet, han har klart och tydligt visat sitt intresse för att den vännen som driver restaurangen ska ha sin ekonomi säkrad. Följden av den här maten (självklart i kombination med att barnen redan psykiskt och många gånger fysiskt mår dåligt) är att barnen blir väldigt lätt sjuka och inte orkar vara pigga under dagarna.
Sist men inte minst har Attendo som policy att man alltid köper in det billigaste till ungdomarna. Allt från hygienartiklar till mat ska vara det allra billigaste, annars får personalen utskällning av platschefen. Inställningen från företaget är att dessa ungdomar inte skulle känna skillnaden på en tandkräm som är tillverkad av Eldorado eller Sensodyne, eller att ett billigt schampo som kostar 8 kronor skulle vara lika bra för dem som ett schampo på 20 kronor. När man vet hur mycket pengar företaget drar in per ungdom blir det än mer irriterande när vi förväntas handla in de billigaste och sämsta produkterna till barnen. Flera gånger har barnen kommit till oss och beklagat sig över schampo som kliar eller som lämnar hela hårbottnen torr. Men då har vi blivit instruerade att informera dem om att alla hygienartiklar ska köpas in av dem själva så fort de har fått sina pengar från Migrationsverket och att vi i själva verket gör dem en tjänst som erbjuder något överhuvudtaget. Att snåla med pengarna sträcker sig som sagt från allt som mat, hygienartiklar till aktiviteter.
Men det som är allra mest oroväckande, det är ändå hur ungdomarna tvingas klara sig utan vår hjälp och helt förväntas gå hela dagar utan att personalen finns där för dem, allt för att det helt enkelt inte finns fler anställda på plats. Om Attendo ska få fortsätta med att driva boenden för ensamkommande flyktingbarn, vilket jag inte alls tycker de bör få göra, så är det viktigaste som bör påtvingas dem när de får i uppdrag att driva boenden att de har ett minsta antal anställda på plats under dagarna (och då räknas inte platschefen eller samordnaren som endast jobbar inne på kontoret mån-fre). Allt annat är skamligt speciellt när det handlar om individer som är i enormt behov av närhet och omsorg.
Bristen på personal drabbar de här ungdomarna på flera olika sätt. För det första skapar det en stress bland personalen som gör att man knappt hinner bry sig om ungdomarna. Man kommer till jobbet, har ett avlösningssamtal med dem som jobbat det senaste dygnet och sedan planeras körningar samt kontorsarbete. Här finns ingen som helst tid att prata med ungdomarna, hjälpa de med läxor, umgås eller ens märka av om någon mår dåligt just den dagen. Ju mer tiden har gått på det här jobbet desto mer har jag insett vad vår roll som anställda hos Attendo är, nämligen att fungera som en inredning i huset, som maskiner. Ungdomarna förväntas inte ta vår tid mer än att vi bara ger dem praktisk hjälp i form av körningar till och från sjukvård. Vi förväntas inte sitta ner och prata med ungdomarna eller hjälpa dem med sådant de kommer och ber oss om. Detta leder självklart till att det blir väldigt svårt att fånga upp när någon mår dåligt. Många konflikter på boendet mellan ungdomar och ibland även personalen hade kunnat minskas drastiskt om man hade haft fler anställda på plats, just genom att man hade varit mer vaksam och inte som det är i dagsläget, sitter på kontoret och gör massa kontorssysslor. Vi talar inte om några orimliga summor, det räcker med att man tittar på andra boenden som drivs av kommunen eller andra företag. Där finns det inte ett enda boende som tillåter att man jobbar med så få anställda på så många ungdomar. Och resultatet av de här sjuka arbetsvillkoren syns även på irritationen som finns från personalens sida gentemot ungdomarna. Allt för ofta tar personalen ut sin ilska och frustration, som skapas just genom stressen, på ungdomarna, istället för att rikta den mot det faktiska problemet, nämligen Attendo och de usla arbetsvillkoren. Många anställda talar illa om flera ungdomar som kräver mer tid eller uppmärksamhet, det pratas ofta bland personalen om att ungdomarna ljuger eller spelar spel. Den här negativa synen har skapats till följd av att de anställda känner sig missnöjda med sättet de blir behandlade. Det säger sig självt: resultatet av att ha nöjda medarbetare är att de gör ett bra jobb och samma gäller självklart i det motsatta. Så länge Attendo inte ger sina anställda bra arbetsvillkor, med bland annat fler anställda per ungdomar, så kommer dessa barn blir utsatta för negligering från de anställdas håll. Hur mycket jag än har velat ge mer av min tid, hinna sitta ner en stund, prata och se vad det finns för behov bland barnen osv. så finns det aldrig tid för att ordna med sådant.
Något annat som har varit helt uselt sedan boendet öppnade är maten. De anställda har flera gånger framfört klagomål på att maten är alldeles för smaklös men främst av allt näringslös. Allt för ofta har det hänt att maten inte räcker till och då har vissa inte kunnat äta sig mätta. Detta har lyckligtvis blivit förbättrat men kvaliteten på maten är fortfarande otroligt skamlig. Det används alldeles för mycket olja, sallad består till största del av isbergsallad, grytorna är dåligt tillagade med lite näringsämnen. För en som jobbar där heltid är detta påfrestande, man får knappt någon energi av maten. För ungdomarna som måste äta detta varje dag är det helt oacceptabelt. Men som så många gånger förr när klagomål har förts fram av de anställda eller ungdomarna för den delen så händer det inte något. Vi har från dag ett haft samma matleverantör, fastän att de inte sköter sig bra och har fått en lång lista med klagomål. Som någon av mina kollegor räknade ut så tjänar den restaurangen enorma summor på att leverera mat till boendet, och den chefen som valt att anlita det företaget och fortsatt gett de i uppdrag att laga maten till boendet, han har klart och tydligt visat sitt intresse för att den vännen som driver restaurangen ska ha sin ekonomi säkrad. Följden av den här maten (självklart i kombination med att barnen redan psykiskt och många gånger fysiskt mår dåligt) är att barnen blir väldigt lätt sjuka och inte orkar vara pigga under dagarna.
Sist men inte minst har Attendo som policy att man alltid köper in det billigaste till ungdomarna. Allt från hygienartiklar till mat ska vara det allra billigaste, annars får personalen utskällning av platschefen. Inställningen från företaget är att dessa ungdomar inte skulle känna skillnaden på en tandkräm som är tillverkad av Eldorado eller Sensodyne, eller att ett billigt schampo som kostar 8 kronor skulle vara lika bra för dem som ett schampo på 20 kronor. När man vet hur mycket pengar företaget drar in per ungdom blir det än mer irriterande när vi förväntas handla in de billigaste och sämsta produkterna till barnen. Flera gånger har barnen kommit till oss och beklagat sig över schampo som kliar eller som lämnar hela hårbottnen torr. Men då har vi blivit instruerade att informera dem om att alla hygienartiklar ska köpas in av dem själva så fort de har fått sina pengar från Migrationsverket och att vi i själva verket gör dem en tjänst som erbjuder något överhuvudtaget. Att snåla med pengarna sträcker sig som sagt från allt som mat, hygienartiklar till aktiviteter.
Men det som är allra mest oroväckande, det är ändå hur ungdomarna tvingas klara sig utan vår hjälp och helt förväntas gå hela dagar utan att personalen finns där för dem, allt för att det helt enkelt inte finns fler anställda på plats. Om Attendo ska få fortsätta med att driva boenden för ensamkommande flyktingbarn, vilket jag inte alls tycker de bör få göra, så är det viktigaste som bör påtvingas dem när de får i uppdrag att driva boenden att de har ett minsta antal anställda på plats under dagarna (och då räknas inte platschefen eller samordnaren som endast jobbar inne på kontoret mån-fre). Allt annat är skamligt speciellt när det handlar om individer som är i enormt behov av närhet och omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar