Varför är socialarbetare så tysta?

Många gånger är socialt arbete ett tungt arbete. Du ska vara ett stöd till personer i utsatta situationer. En trend inom många områden är underbemanning, otillräckliga ekonomiska resurser och privatiseringar. Detta innebär konsekvenser för de vi arbetar för och oss som anställda bland annat genom otryggare anställningar, vinstintressen som går före de behov som finns och försämrad kvalitet. Det finns mycket mindre insyn i hur privata företag verksamheter ser ut och anställdas yttrandefrihet är mer begränsad.

Förutom detta är det många gånger frustrerande då det oftast är samhälleliga strukturer som är det grundläggande problemet inte personen du har framför dig. Många gånger ligger en gammal arbetsplatskultur i väggarna och det är lätt att bli cynisk när du möter människor som drabbas av orättvisor och det är svårt att se en förändring. Det finns en ”kultur” av att inte vara alltför politisk trots att det arbete vi gör i högsta grad är påverkat av den politik som förs. Socialarbetarens roll är dubbel och samtidigt utsatt för kritik. Den maktlöshet och skuld som kommer med att vara en del av en struktur, känna ansvar för den och också kritisera den kan många gånger vara svår.

Det kan vara svårt att ha tid och ork att engagera sig utanför sin arbetsplats och det finns ofta inget utrymme för att arbeta för en förändring av samhälleliga strukturer på arbetet. Det är inte alltid som det finns utrymme eller tid för diskussion. Om du inte ser förändring eller får stöd från kollegor eller ledning så är det lätt att sluta ta upp saker som borde se annorlunda ut. Ibland motarbetas kritik och förslag på förändringar.

Om vi inte öppet kan kritisera eller framföra våra åsikter om en verksamhets arbete får det också konsekvenser för de grupper det sociala arbetet är till för.

Många socialarbetare är engagerade och många socialarbetare har visioner om att det sociala arbetet faktiskt kan vara annorlunda och vi har möjligheten och rätten att uttrycka våra åsikter både på våra arbetsplatser och utanför. Socialarbetare i Sverige har inte alltid varit tysta och det finns många exempel på socialarbetare i andra länder som kämpar för förändring.

Vi har fått några texter om hur det ser ut på boende för ensamkommande barn och fler är på väg. Vi har också mötts av de som tycker det är bra att ett sådant här nätverk äntligen har dragit igång. Liknade nätverk för socialarbetare finns i Göteborg och Stockholm vilket måste tyda på ett behov som finns hos fler att försöka förändra och diskutera de problem vi möter i vårt arbete.

Känner du igen det som redan har berättats om, har du andra saker du vill ta upp som skulle kunna vara annorlunda? Skriv gärna och berätta om dina erfarenheter. Det behöver inte var långt eller avancerat. Skriv om saker som du tycker är viktiga för socialt arbete, förhållandena för de personer du arbetar med och för, berätta om goda exempel, kamp på din arbetsplats, dina reflektioner och tankar om socialt arbete.